En effektutvärdering av renoveringsbidrag för föreningshus

Sammanfattning

Studien undersöker effektiviteten av renoveringsbidrag för föreningshus och betydelsen av kulturarv som en del av det finländska kulturarvet och samhällsverksamheten.
Cirka 2 500 föreningshusen är lokala centra för medborgerliga, kulturella och fritidsaktiviteter. De är historiskt och socialt värdefulla byggnader som stärker den lokala identiteten och stödjer lokal vitalitet.
Upprätthållandet och utvecklingen av föreningshusen har fått stöd av renoveringsbidrag som staten beviljat genom Hembygdsförbundet. Stödsystemet för bygdegårdar har lyckats med sitt mål att säkra bygdegårdarnas överlevnad och framtid och det civila samhällets servicenätverk de bildar.
Bidragssystemet stöder framgångsrikt hållbar, ekonomisk reparation och överföring av nationellt betydelsefulla arkitektoniska och kulturella arv till framtida generationer. Bidragsprocessen är funktionell och effektiv, men den behöver utvecklas genom att digitaliseringen stärks ytterligare. Utvärderingen av biståndssystemet belyser också behovet av att utveckla tillgängligheten och täckningen av information om återställande av bevarande mer allmänt på nationell nivå.
Hävstångseffekten av bidrag gör det möjligt att få annan finansiering och utnyttja det egna arbetet vid husrenoveringar. Den kumulativa effekten av även små bidrag är betydande.
Betydelsen av föreningshus och deras assistanssystem är bredare än enskilda byggnader. Studien visar hur det skalar från ett enskilt hus till en internationell nivå. Samhällscentra kan ses i ljuset av både Unescos världsarvskonvention och Europarådets Faroramkonvention. Båda betonar kulturarvets betydelse för lokalsamhället och samhället i bredare riktning. Alla parter som är involverade i bidragssystemet bildar en aktiv och bred kulturarvsgemenskap. Europeiska unionens kulturarvsstrategier stödjer också lokalsamhällets utrymmen som föreningshusen.
Enligt studien implementerar stödsystemet för övervakningssektorn alla centrala nationella strategier relaterade till kulturarv, kultur och den byggda miljöns hållbarhet på ett exemplariskt sätt.
Föreningshusen framtid utmanas av bland annat demografiska förändringar, regional differentiering och minskande kommunala resurser. Antalet vakanta byggnader ökar på många områden och övervakningssektorn möter en ökad konkurrens om minskande användare och finansieringskällor. Minskningen av anslagsanslagen ökar samtidigt reparationsskulden och gör det svårare att hålla byggnader användbara. Å andra sidan har övervakningssektorer också möjligheter att utveckla sin verksamhet, till exempel genom att tillhandahålla faciliteter för arbete på flera platser, nya samhällsaktiviteter och hållbara utvecklingsprojekt.
Under de senaste åren har biståndsanslagen minskat kraftigt. År 2023 anslogs nästan 1,7 miljoner euro till övervakningsgårdar, men 2024 sjönk beloppet till 0,5 miljoner euro på grund av budgetnedskärningar. Detta försvagar hussäkerheten, särskilt i områden som lider av avfolkning, där tillgången på volontärarbete och annan finansiering har minskat.
Studien rekommenderar att man utvecklar assistanssystemet för övervakning av byggnader så att det svarar ännu bättre på den snabbt och starkt föränderliga verksamhetsmiljön och fortsätter att möjliggöra en långsiktig utveckling av byggnader. Viktiga rekommendationer är bland annat att säkra finansieringsnivån, digitalisera bidragsprocesser, stärka det strategiska samarbetet mellan stat och kommun samt främja ekologiska och samhällsbaserade lösningar. Dessutom bör kriterierna för tilldelning av bidrag utvecklas genom att den kulturhistoriska bedömningen av samhällsbyggnader uppdateras och att bidragen mer effektivt än tidigare riktas dit behovet är störst och där bidragen har störst hävstångseffekt.
Föreningshusen är inte bara byggnader, utan är en aktiv del av det civila samhället och lokalsamhällenas kulturella infrastruktur. De stödjer gemenskapsanda, socialt kapital och regional vitalitet. För att bevara och utveckla dem krävs långsiktig planering, omfattande samarbete och tryggande av ekonomiska resurser.
Föreningshusen kan även fortsättningsvis vara en levande pelare för lokala aktiviteter och kulturarv, men deras framtid beror på hur väl deras betydelse förstås och hur de tillförsäkras nödvändiga stöd- och utvecklingsmöjligheter.